Mikkel har ordet

I den impregneringsprocess som används för att tillverka Linjonwood använder vi oss av ett högraffinerat linoljederivat. Derivatet tillverkas enligt en unik raffineringsmetod, utvecklad av Mikkel Selder som ägnat nästan hela sitt liv åt forskning och produktutveckling inom icke fossila oljor och färger. Mikkel är vår kemimentor och också grundare till Selder & Co som är vår viktigaste partner.

Det här är Mikkels beskrivning av hur impregneringsoljan framställs:

Vi börjar med att framställa rå linolja genom kallpressning av linfrö. Resultatet av kallpressningen är å ena sidan en i princip torr frökaka och å andra sidan rå linolja. Frökakan tar vi tillvara för användning i bland annat djurfoder.

Men åter till oljan: Avgörande för oljans kvalitet är naturligtvis hur pass bra frö man skickar in i pressen. Därför är vi noggranna med att välja ut linfrö av optimal kvalitet. Ett parti linfrö bedöms utifrån tekniska kvalitetsparametrar såsom glansighet, volym, partiets renhet och frönas vattenhalt. De linfrön vi pressar kommer från Mälardalen med omnejd och är fria från genmanipulation. Linfrö från så nordliga breddgrader innehåller dessutom en större andel av de värdefulla fettsyror vi tillvaratar i raffineringen.

Den råa linoljan består, förutom fettsyrorna, av antioxidanter, proteiner, och vaxer. Det första vi gör efter pressning är att lagra linoljan så att icke önskvärda fasta partiklar sjunker till botten. Precis som med rött vin så kallas denna process för dekantering.

Sedan avskiljer vi proteiner och vaxer i ett första raffineringssteg. Dessa ämnen förekommer i fröskalet och deras uppgift är att göra skalet klibbigt i kontakt med vatten så att det kan fastna på djur och därefter spridas i naturen. Vid kallpressningen följer proteinet och vaxet med oljan och inte med frökakan. För att utvinna ett kilo linolja krävs cirka fyra kilo frö. Således får vi vaxer och proteiner från fyra kilo frö i varje kilo olja. Denna mängd är så stor att den måste avlägsnas.

Den råa linoljan innehåller nu antioxidanter och en uppsjö av fettsyror som alla har olika egenskaper. Vi är intresserade av två specifika fettsyror som har förmågan att oxidera, det vill säga de härdar i kontakt med syre. Det gör de för att de har specifika egenskaper vad beträffar dubbelbindningar mellan syreatomer i molekylerna. På kemisternas språk polymeriseras de, vilket betyder att de bildar långa molekylkedjor. En annan och högst väsentlig egenskap hos dessa fettsyror är att de inte reagerar med vatten.

Andra fettsyror i den råa linoljan är exempelvis stearin- och palmitinsyra. Dessa fettsyror är inte dubbelbindande och kan därför inte oxidera vid kontakt med syre utan istället härsknar de. Dessutom bildar dessa fettsyror i kombination med vatten en oönskad majonnäsliknande smörja – på kemistspråk säger man att de emulgerar. Urskiljandet av våra två fettsyror är är en mycket viktig del av vår raffinering.

Sist men inte minst avlägsnas antioxidanterna. Som hörs på namnet så motverkar dessa att oljan oxiderar vid kontakt med syre vilket är precis tvärt emot vad vi vill. Dessutom missfärgar antioxidanterna oljan så att den blir gul eller grön. Antioxidanternas funktion i själva fröet är att bibehålla dess grobarhet även efter många års lagring.

Den kvarvarande linoljan eller snarare derivatet av linolja, är mycket rent och både snabbtorkande och vattenavvisande. Den vattenavvisande egenskapen är avgörande när det kommer till att skydda trä från röta eftersom inga mikroorganismer kan leva utan vatten.